När farbror ångest smyger sig på...
Och så en dag när himlen grät i landet mellanmjölk satt jag och tänkte på livet. Jag tänkte på allt det som sprungit förbi, försvunnit, som är borta för alltid. Det gjorde ont, det kändes i hjärtat och farbror ångest knackade på min sargade rygg.
Vid min morfars sista viloplats där ensamheten och saknaden blir så påtaglig och minnena så starka, där kunde jag stå och tänka på livet. Minnas och skratta åt alla de underbara år som jag fick uppleva med mannen med det stora hjärtat. Alla visa ord och saker man fick med sig. Att alltid hjälpa den svaga, att alltid ställa upp för den nödställde, det var hans filosofi. Min enda önskan är att jag kan bära detta budskap genom hela livet, att jag inte faller in i girighetens "herr minister lag & rätt" samhälle. Att jag faktiskt förstår, finns där, älskar mina vänner, min familj och alla som behöver ett hopp och ett uns av kärlek. Farbror ångest är hård, ifrågasätter, förminskar och kryper så tätt inpå. Farbror ångest är grym...
Låt livet bli bra, åt människan få den kärlek hon så väl förtjänar, det får bli dagens ord. Solen gick åter upp i landet mellanmjölk!
Vi säger så.
Vid min morfars sista viloplats där ensamheten och saknaden blir så påtaglig och minnena så starka, där kunde jag stå och tänka på livet. Minnas och skratta åt alla de underbara år som jag fick uppleva med mannen med det stora hjärtat. Alla visa ord och saker man fick med sig. Att alltid hjälpa den svaga, att alltid ställa upp för den nödställde, det var hans filosofi. Min enda önskan är att jag kan bära detta budskap genom hela livet, att jag inte faller in i girighetens "herr minister lag & rätt" samhälle. Att jag faktiskt förstår, finns där, älskar mina vänner, min familj och alla som behöver ett hopp och ett uns av kärlek. Farbror ångest är hård, ifrågasätter, förminskar och kryper så tätt inpå. Farbror ångest är grym...
Låt livet bli bra, åt människan få den kärlek hon så väl förtjänar, det får bli dagens ord. Solen gick åter upp i landet mellanmjölk!
Vi säger så.
Kommentarer
Postat av: Petter
Mycket tänkvärda ord - igen. De gånger jag besöker mina mor- och farföräldrarnas sista viloplats tänker jag också mycket på vilka människor de var. Det blir inte så ofta jag får den möjligheten, men de finns alltid i mina tankar, mina morföräldrar mer då vi hade mer kontakt. Ibland långt fram och annars lite längre bak, hade de alltid funnits långt fram i tankarna hade jag gått under. Farbror ångest drabbar mig också, men jag försöker se allt det positiva och tränga undan det negativa.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
http://app.blogg.se/index.bd?fa=tb.add&id=1103733
http://app.blogg.se/index.bd?fa=tb.add&id=1103733